Laxfiskaren

Laxfiskaren

Om den här sidan!

Laxfiskaren berättar fiskehistorier och ibland finns det sanning bakom dem.

laxen@laxfiskaren.se

Vår lax i Halland

FiskehistorierSkapad av Kenneth sön, februari 24, 2013 14:54:26

Vårlax i Halland

Halland har den unika och glädjande förutsättningen att ha 14 laxförande vattendrag i länet där det i 11 av dem i dag finns möjlighet att köpa fiskekort för en ringa peng. De flesta av dessa 14 vattendrag är små men innehåller likväll bra med lax vilket gör att det är mödan värd att prova fisket ett par dagar.

I klubbvattnet Suseån hade vi problem för ett antal år sedan att det på våren steg massor av regnbågar från havet – Steelheads. Att problemet var dubbelbottnat i så grad att det var riktigt kul att få ett kraftpaket på 2 till 5 kg på fluga förstår alla men samtidigt är regnbågens plats inte klubbvattnet Suseån där den gör stor skada. Regnbågen som lax och öring väljer sina ståndplatser i vattendraget och oftast är det samma platser vilket gör att det gäller att känna till var de finns och fisk just där för att lyckas. skillnaden i fisket är oftast just hur jag fiskar och vilka flugor jag använder vi fiske efter de olika arterna .

Nåväl jag hade fått information om att det stod en stor regnbåge vid ett brofäste i nedre delen av Suseån och bestämde mig för att försöka fånga den en dag i slutet på april. Som vanligt fiskade jag med mitt 9 fots spö, sjunkande lina men då jag skulle fiska efter regnbågen band jag på en fluga vid namn Skatan. Skatan är en fluga som jag använde just till Steelheads på våren – en svart och vit skapelse bunden på enkelkrok i storlek 2:0 alltså en stor sak. Vid den ståndplats där regnbågen var observerad gäller det att gå i uppströms och fiska sig neröver– då det på just denna plats finns att antal bra ståndplatser där fisken kan stå. När jag nästan hade fiskat klart hela sträckan hände det - jag fick hug på en stor fisk. Jag var övertygad om att det var just den Steelhead jag var ute efter men hu vad jag bedrog mig. Steelhead bruka ge en bra kamp men oftast i närområdet men inte i detta fall här bar det i väg genom brokaret nedöver så den stackas rullen nästan gav upp. Rätt snart stod det klart för mig att det var en stor lax som mot alla odds tagit min stora Skata – alltså helt fel fluga för laxfisket.

När fisken stannade en bra bit nedanför bron kände jag de karistiska tunga knyckandet som enbart en lax gör men frågan var hur attan skall jag komma ned till fisken. Det var mycket vatten i Suseån denna dag och jag vet att det under brokaret där fisken stod är det djupt och kallt vatten och min förhoppning var således att laxen skulle bli trött och vandra upp men inte. Ok jag försöker ta mig ner på kanten genom brokaret var min lösning då denna fisk vill jag inte missa. Men alla förstår nog att det slutade med att jag med fyllda vadarbyxor kom ner genom brokaret för att nu åter kunna kämpa vidare med laxe. Nedströms bron är en stor djuphölja och där stod nu laxen och tjurade. Efter ytterligare femton minuter märktes det att laxen började bli trött på mitt sällskap och satte nu fart uppströms men nu valde han det yttre brokaret. Nej nu fick det bära eller brista inte fan skulle jag ge mig ut på mer djupt – med andra ord jag spände upp spöet till bristningsgränsen och kunde således stoppa laxens vidare framfart. Jag kunde till slut landa in en trött 8 kilos hanlax- men attan vad det kändes djup i själen efter det att jag hade knackat denna fisk. Jag hade en kraftig ångest när jag såg detta ståtliga djur se på mig med sina vackra ögon och önskade att jag hade varit förstående nog och återutsatt den. Det blev ingen Steelhead denna dag utan en nystigen vårlax.

De fyra stora Halländska laxåarna Lagan, Ätran, Viskan, Nissan är naturligtvis de vattendrag som det fångas flest laxa i men glöm inte de små vattendragen . I Lagan fångades det 3 500 laxar på spö. Jag tror att det är det vattendrag i Sverige som ger flest fångster och möjlighet för tillresta sportfiskare. Att det samtidigt sker till ett ringa pris på fiskekort och ett stort välkomnande från kommunen gör inte saken sämre. Sportfisket i Lagan bedrivs nästan uteslutande med spinfluga – spinspö, rulle, blysänke samt en stor tubfluga vilket inte är mitt fiske men i dag förekommer det även ett trevligt fiske på fluga – men här gäller det tunga prylar 13 eller helst 15 fot och sjunkande lina samt stora flugor.

Nissan som har potential att kunna vara ett av Sveriges absoluta bästa flugfiskevatten – historiskt som med sina orörda strömsträckor – är den plats som man absolut inte skall åka långväga till för att fiska. Vist finns möjligheten att fånga en eller två laxar på fluga uppe på ström sträckorna i Sennan men möjligheten är ytterst begränsad för den oinvigde. Det finns lax i Nissan men det stiger inte de mängd att det är lönt att åka många mil för detta fiske. Det är ytterst tråkigt att Fiskevårdsföreningen inklusive Halmstad kommuns ointresse skall få detta resultat – ett laxfiske i förfall.

En av de mera namnkunniga som sökte sig till Nissan för att fiska lax på 1800 talet var USA:s minister i Sverige och Norge, Mr Thomas, som tillbringade flera somrar i Oskarström. Han berätta om sin tid i Sverige i boken ”Från slott till koja” och skriver i kapitlet om Oskarström följande om Laxfisket. I denna fors ser man i det klara solskenet under september middagarna, huru laxarna gång på gång hoppar under fruktlösa försök att komma upp till fallet och i ån därovanför. En middagsstund räknade jag dem med klocka i handen. Under tiden av fem minuter hoppade 50 laxar i höjden. Jag fortsatte att räkna N:o 74 kom upp på kanten av fallet, där det klara, nästan bärnstensfärgade åvattnet, som jag skulle vilja likna vid en buktig glasyta kröker sig över högsta stocken. Där hänger han nu; i nästan fen sekunder har han kommit fram en tum i det snabba framflytande vattnet; en sekund till och han tar pilsnabbt uppför strömmen och är snart utom synhåll. På tolf minuter hafva ett hundra laxar försökt att hoppa upp, men blott för n:r 74 har försöket krönts med framgång. Dock är det helt annat vid högt vattenstånd; då kommer laxarna lätt nog uppför fallet. Minnet efter den amerikanska ministern lever kvar genom namnet på den klippa han brukar stå och fiska på – Mr Thomas klippa i Oskarström.

När sporfisket kom till Oskarström inkvarterades de hos inspektor JM Johnsson, som skötte laxodlingen och laxfisket. För sex veckors inackordering, inklusive laxfiskerätten, var dessa fiskeentusiaster beredda att betala 200 pund sterling per person, vilket i dåtidens pengavärde var liktydigt med 3 600 kronor. Detta trots att fiskaren inte fick behålla fångsten. Här kan man verkligen tala om fiskeentusiaster - För denna summa kunde man 1880 få 60 kor eller 600 får.

Nu var det inte alla de engelska sportfiskarna lika nöjda med vad Nissan hade att erbjuda. Den legendariska björnjägaren och sportfiskaren Llewelly Lloyd ansåg att de stora laxgårdarna vid Slottsmöllan till den grad hindrade laxens uppgång i ån att det inte var mödan värd att fiska i Nissan.

De flesta tillresta sportfiskare föredrog Ätrans . Ätran som det fångas ca 1000 laxar vart år i är däremot ett eldorado för dem som önska fåna en lax på flugspö. Framförallt gäller detta vid fisket i Falkenberg men även längre upp i vattensystemet Högvadsån. Lloyd kom till Halland redan före 1850 för att fiska lax och var därigenom en av de första engelska sportfiskarna. Ätran var även under 1800 talet ett mycket populärt sportfiskevatten. Engelsmannen Wilkinson en London advokat som besökte Ätran 19 gånger under åren 1863 – 1886 utryckte sin förtjusning på följande sätt. Ett sådant fiskeresultat kan knappast ha förekommit i någon annan flod, som jag har mig bekant, varken i Norge eller Canada. Denna flod har givit mig det bästa fiskeresultat som någonsin antecknats, vad beträffande antal fångade lax, även om storleken kanske inte varit så märklig. – ”Hade vi anat tidigt på dagen, att fisket skulle bli så stråland, skulle fiskarnas antal nog kunnat nå upp till 100 men 94 på en dag är tillräckligt resultatskall komma högt upp på skalan för fiskebragder”

Det är inte underligt att Halmstad urgamla smeknamn är ”Laxastan” med tanke på Nissan på 1800 talet och att Halland alltid benämnts ”laxlän” och har laxen som landskapsdjur. - Det tragiska är att Halmstad Kommun inte lever upp till detta namn idag.

Det här med en Vårlax på fluga är speciellt och i samma klang som att fånga en lax på torrfluga vilket inte heller är så enkelt. Som vårlax räknar jag dem man fångar i april och maj - Ock skall jag vara ärlig är det inte så många jag har fångat under denna period ej heller på torr fluga men några har det blivit. Men dem som jag har lyckats fånga i april och maj samt de laxar jag tagit på ren torrfluga – uppströms fridriftande glöms inte - utan här sitter minnet kvar resten av livet.

För att jag skall fånga en Vårlax på fluga behövs naturligtvis ett vatten och här väljer jag inte en av de fyra stora i Halland. Möjligen blir valet mitt klubbvatten Suseån, men mer troligen Stensån, Fyllån eller Högvadsån och då Stensån ligger i Skåne så den glömmer vi den här.

Det tidiga vårfisket efter lax med snabbsjunkande linor och stora flugor är ett fiske som passa för alla älvar tidigt på säsongen men i mitt fall är den tid förbi då jag fiskade med 15 eller 13 fot spön vilket gör att jag inte söker de stora älvarna. Jag tycker helt enkelt att det inte är kul utan mer ett hårt tungt arbete som inte passa mig - för mig gäller enbart 9 fot numera. Men för de sportfiskare som enbart fiska med flytlina och små flugor gör sig inte besvär då resultatet enbart blir en massa kastande men ingen lax. De laxar som stiger tidigt i våra Halländska älvar är normal de största, så om man skall ha en möjlighet att fånga dessa på fluga gäller alltså att fiska med snabbsjunkande linor och stora flugor djupt nere vid botten.

Lagan är som jag skrev ett stort vatten och som fiskas på spinnfluga samtidigt stiger laxen sent. I Nissan stiger laxen mycket sent och det är nog näst intill omöjligt att fånga en nystigen lax på fluga i april och maj i Sennan. Viskan har jag ingen kunskap om men enligt hörsägen stiger laxen här tidigt men även här är det ett tungt laxfiske oftast på spinfluga.

Ätran har däremot alla möjligheter att ge en vårlax då laxen stiger tidigt men det är en fiskeplats där det är mycket folk på de intressanta platserna som Garvareforsen, Tullbron, Fanjansbron under denna tid med följd att man får sitta och vänta på att komma ut i vattnet långa stunder och det är inget som passa mig och som sagt jag fiskar inte med 13 eller 15 fot spön längre.

Nej skall jag fånga en vårlax gillar jag mer att fiska i små vattendrag med mitt 8 eller 9 fot flugspö klass 7 eller 8 och en härlig orörd natur med lite folk överväger vilket gör mitt val av fiskeplatser enklare. Det tre vattendrag som således kvarstår är klubb vattnet Suseån, Fyllån och Högvadsån vilka alla tre har olika förutsättningar att ge en lax tidigt på våren. Fyllån är ett bra vatten, härlig natur men förutsättningen här för en fångst av en vårlax är en regning vår. Efter ett bra regn kommer sol så även laxen till Fyllån. Men det gäller att passa på - en enda dag försent så har laxen vandrat vidare från de tillfälliga ståndsplatser den har under våren bitvilligt tar och detta gör fisket för tillresta laxfiskare mycket svårt.

Klubbvattnet Suseån är även den beroende av vatten men förutsättningen för en fångst av en vårlax här är rätt god då laxen gärna stanna kvar långa perioder på sina ståndplatser i avvaktan på nytt vatten. Det är några av mina vårlaxar som har kommit just från Suseån.

Men det vattendrag jag helst åka till för att fiske efter en vårlax är nog Högvadsån. Nu skratta nog en del andra svär en salva över mitt val. Laxen i Ätrans vattensystem stiger tidigt och det är inte ovanligt att man uppe i Högvadsån fångar lax i maj och juni på spinn, mask som fluga och som är blank och lusad - och då prata vi både om hon som han lus. Laxfisket i Högvadsån nedströms Nydala kvar är ett spännande fiske som inte är så beroende av vattenföringen och som ger många nystigna lusade majlaxar till de få som besöker ån under denna tid. Att fiskekortet är billigt försämra inte saken -50 kr under år 2012. Vidare är här en fantastisk natur. Vid Nydala kvarn fångas en del laxar i ett fast fiske för mätning och forskning för att därefter lyftas över vattenfallet. År 2012 fångades den första laxen i fällan den 15 april så nog är det vårlax uppe i Högvadsån.

Frugan skulle till Gekås i Ullared för att handla men som vanligt hade jag ingen lust att gå en dag i detta inferno av köpgalna damer utan avtalade således med frugan att jag kör henne dit och tar ett par timmas fiske i Högvadsån. Då detta var tidigt på året – i början på maj - var det inte så mycket fisket som lockade utan mer att slippa vara med på galenskapen på Gekås som var orsaken till mitt fiske denna dag. Jag tog inte ens med mig minna vadarbyxor utan hade enbart med mig spö, rulle och några flugor. Detta att jag inte var riktigt klädd för en dags fiske innebar att jag fick söka upp partier i Högvadsån där jag kunde fiska i lågskor alltså på de lugna partierna nedströms sträckan vid Nydala kvarn. Det var en härlig varm vårdag med sol och blå himmel och bra vatten i Högvadsån. Med andra ord en bra dag för att slippa vara på Gekås. Fisket var trögt så efter en stunds fiske blev resultatet att jag helt enkelt satt på strandkanten i vårsolen och slöade än att fiskade. Då det efter en dag i vårsolen snart var dags att hämta frugan beslöt jag mig ändå för att göra sista repan med flugspöet. - Och då hände det fast fisk och att det var en lax gick inte att ta miste på. Första tanken var att det var en övervintrad laxbesa men snart stod det klart att nu var det alvar. Laxen var ändå rätt snäll och stannade i höljan så efter ca 20 minuter kunde jag landa detta års första lax – en hanlax på 5 kilo, blank och lusad. Det var en riktigt våt gubbe som försent hämtade frugan på Gekås – tur att det finns mobiltelefoner då jag satt i enbart kalsingarna i bilen - men med ett stort leende och en lax på 5 kilo.

Ok nu har vi klart var vi skall fiska nu återstår endast utrustningen vi skall använda samt vilka flugor och hur flugan skall pressenteras. Spö är enkelt då det gäller fiske i dessa små vattendrag gäller enbart ett enhandsspö i klass 6 eller 7 och en sjunkande lina samt sjunkande tafs . Det här med fluglinorna i fisket i de små vattendrag innebär alltid korta klumpa max längd 8 meter vilket gör att kast tekniken blir speciell och då det oftast hänger ned mycket träd på de platser jag önska fiska av gälle det små linbåga och kraft i kastet för att lyckas.

Det är viktigt att komma ihåg att allt laxfiske på vår, sommar som höst sker i huvudsak på bit ställen – alltså platser som laxen stanna på. De flesta fångster jag och andra får sker just på dessa bitställen som är ett måste att känna till för ett lyckat fiske. Ett strömparti eller nacke kan se bra ut men är det inte en plats där laxen stanna på våren så här det bortkastad tid att fiska där. Ett bit ställe kan vara en djuphåla bakom en kraftig rot, sten eller liknande men den kan även vara i en djup håla i strömnacke. Det viktigaste är att det är en plats där laxen kan vila efter hans anstränga vandring upp för den kalla älven. Det svåra i laxfisket är just att hitta dessa bit ställen och ibland krävs det år av fiske i en älv innan man hitta dem. Laxen på våren står djupt i den kalla älven vilket gör att även om vattnet under denna tid oftast är grumligt i ytan så står laxen under detta parti i oftast klart vatten och det är hit flugan måste komma för att bli ett lyckat resultat.

I fiskeklubben hade vi en yngre förmåga vid namn Per men döptes snabbt till Lille Pelle – duktig och intresserad flugfiskare trots sina unga år. Det var i början av april jag och Lille Pelle och några till från klubben fiskade efter öring i Klubbvattnet Suseån men då fisket då fisket var dåligt denna dag blev det mer att sitta vid vindskyddet och grilla korv än fiska. Men detta gäller inte en ung ihärdig flugfiskare vid namn Lille Pelle -han försvann naturligtvis iväg för att fiska. Som vi sitter utanför vindskyddet hör vi mer än ser en stor fisk som vakade straks ovanför oss där vi sitter men detta är inget som höjer pulsen på oss garvade fiskare – även en laxbesa bruka ibland vaka och det är helt normalt. Efter en stund kom en blek och darrande ung flugfiskare åter – ja han svär möjligen inte men att han var djup tagen märkte vi alla. Han berättade att han hade vandrat upp ca 100 meter ovanför vindskyddet och tagit sig ner för slänten för att fiska efter en av alla de laxbesor som bruka stanna där i djuphålan och det lugna vattnet. Redan efter några kast fick han på en stor lax som direkt efter hugget bestämde sig för att det här med att vandra upp i Suseån så här tidigt på våren är farligt - framförallt när Lille Pelle är i farten och således vände kosan mot havet. Lille Pelle är som jag sagt en duktig fiskare men kunde inte stoppa laxens framfart vilket innebar att tafsen brast när både fluglina som backing hade lämnat rullen. Det var den lax vi hade hört och som vi tagit för en laxbesa.

När det gäller tafsen vid mitt vårfiske efter lax är det absolut viktigaste att den är sjunkande kort så att den snabbt kan komma ner till laxen i grovlek 35. Det är tafsen som gör att jag kommer ner till laxen alltså använder jag aldrig tunga metalltubflugor bundna på mässing, eller koppa. Jag anser att dessa flugor dör och inte fiska. Tafsens grovlek och längd är inte så viktig på vårens fiske utan här gäller det mer att komma ner i de djupa partierna i älven med flugan däremot under höstens fiske gäller långa och tunna tafsar på en och en halv spölängd eller mer – 0:24 är ok men inte grövre

Flugorna som jag använder på våren är näst intill samma som jag använder på mitt sena höstfiske möjligen i en storlek större. Flugorna för fiske i Halland och våra brunfärjade vatten skall vara färgglada med färgerna rött, rosa och svart. Här har jag som alla andra laxfiskare mina favoriter. – Min absoluta favorit till tidigt vårfiske men även hösten är ”Lågenflugan” – en röd/orange skapelse jag fick av en Norsk laxfiskare i Numerdalslågen för många år sedan och som har givit mig många laxar genom åren både på våren som hösten. Vidare fiskar jag med en orang/röd Shrimp Fly med vidsvins borst i rumpa. – vildsvinsborst är ett riktigt bra material att använda på Shrimp Fly men även på andra flugor som ex Red Francis. Denna fluga har en bra gång i vattnet som oftast attrahera en vårlax. På senare år har en ny tubfluga tillkommit vid namn ”Minuten” – orsaken till namnet är att det är en enkel tubfluga att binda som bör klaras av på en eller ett par minuter. Det skall tilläggas att jag inte är vän av att fiska med tubfluga – känner mig alltid osäker på om vingen har fastnat i kroken men detta händer inte vid fiske med just minuten.

Till dessa favoriter använder jag längre fram i maj på lågt vatten och under en solig dag även min sommarfavorit ”koltrasten” en svart /orange skapelse - även denna fluga kommer från mitt fiske i Numerdalslågen.

Med andra ord använder jag inga klassiska laxflugor vid mitt fiske i Halland dock kan jag nämnas att det i Ätran fiskas mycket med Thunder & Lighting eller en variant på denna men även här är dessa röd /orange/svarta flugor gångbara .

På vårfisket söker jag laxen på de relativt lugna partierna i vattendraget, inte i stilla vatten men ej heller i de starka strömpartierna. Jag har den uppfattning att en lax på våren i ett kallt vatten med glädje ställer sig djup och nära botten. Detta innebär att jag alltid fiskar med en sjunkande lina och tafs och stora flugor. Inga hastiga hemtagningar men dock måste flugan vara i rörelse. Naturligtvis innebär detta fiske en hel del bottennapp och tappade flugor men det är priset för ett lyckat fiske. Att fiska i strömpartierna och med flytlina är således enligt min uppfattning helt bortkastad tid på våren och mer för varmare vatten i slutet på maj och fram över sommaren. Det är just här som man oftast gör det stora felet som en nyvaken laxfiskare på våren. - Det är ju så attans kul att åter få lägga ut en fluga, att känna spöets action och se fluglinan och lina glida ut över vattnet att denna glädje gör att man helt enkelt enbart kasta med flugspöet och glömmer att fiska lax. Att fiska med en sjunkande lina, tung tafs och stor fluga är jobbig framförallt tidigt på våren då man är lite ringrostig men skall resultatet bli lyckat får man glömma just glädje med kastandet.

Ett problem på vårfisket efter lax är alla de laxbesor (Kelt utlekt överståndare lax) som under våren är på väg ned för vattendraget och på väg ut till havet och som oftast är riktigt huggvilliga. En laxbesa är inte ovanligt en blank och kraftig sak som i många fall ger en otrolig kraftig kamp trots att den har varit i älven under lång tid - när man får den på kroken på ett enhandsspö. Det tråkiga med vårfisket här i Halland är alla de laxbesor som knakas av okunniga sportfiskare i tron att det är en stor nystigen öring eller en nystigen lax. Att se skillnad på en laxbesa och en nystigen öring eller lax kan ibland vara svårt för den ovana fiskaren framförallt efter en lång kamp och i ivern att knaka denna troféfisk. Men stanna han upp och är lite uppmärksam är det ändå lätt att se skillnaden på en nystigen blank öring och lax. En laxbesa har en helt annan form – oftast långsmal och anale framträder tydligt mot en nystigen rund kraftpaket. Ett gott råd är alltid - är man de minsta osäker på fångsten på våren så är det säkert en laxbesa och som skall återutsättas utan att den tas upp från vattnet efter en så kort kamp som möjligt. Med hänsyn till risken att fånga en laxbesa på våren fiskar jag alltid med flugor bundna på enkelkrok.



  • Kommentarer(0)//www.laxfiskaren.se/#post201