Laxfiskaren

Laxfiskaren

Om den här sidan!

Laxfiskaren berättar fiskehistorier och ibland finns det sanning bakom dem.

laxen@laxfiskaren.se

Nu äntligen får vi åter börja det riktiga fisket – ja fisket efter lax och öring.

FiskehistorierSkapad av Kenneth sön, februari 24, 2013 09:02:25

Nu äntligen får vi åter börja det riktiga fisket – ja fisket efter lax och öring.

Den 1 mars är ett datum då man åter får börja ”att andas” och känna friheten i detta land. Det är den datum som vi här i södra Sverige åter får komma ut i naturen känna en gemenskap och lycka. Premiären är för många av oss som har vår hobby Sportfiske – (sportfiske ett idiotiskt namn på vår kära hobby, Danskarna har lystfiske säger mer vad det handla om än sportfiske)- Premiären är lika viktig som julafton för mig. Ja att det är premiär innebär nu inte att det är laxen vi jagar utan mer en öring men ändå vi får åter lov att starta vårt fiske.

Laxfisket är magiskt – Ja inte just fångsten utan alla de upplevelser detta fiske för med sig. Att en magisk kväll få möta nattens mörker vid en laxälv i Norge går knappt att beskriva. När laxmörkret så sakta går över i natt och då dimman kommer krypande och läggersig sig över polen man fiskat i är en stund då allt blir stilla att till och med älven ser ut att stanna upp. Naturen runt en byter skepnad från det öppna landskapet till mer ett slutet och tyst rum. Luftens fuktighet känns bedårande och men alla ljuvligt dofter som plötsligt kommer fram och på något vis berusande. En berusning som inga himmelska droppa kan åstadkomma och som enbart finns just nu. Att då få komma in vid en brasas värme och träffa likasinnade i det svaga ljuset är en underbar upplevelse som enbart kan upplevas vid ett laxvatten. Här vid brasans värme och sken träffas likasinnade vandringsmän vid älven likt vålnader har de kommit vandrande genom mörkret, utan namn, nationallitet eller religion. Dessa vandringsmäns uppriktiga värm sprider sig i den lilla ring som brasans ljus kan åstadkomma med sådan kraft att ingen känner de faror som hotar utanför ljusskenets ring.

Det sägs inte så mycket av alla dessa vandringsmän som sitter vid elden utan det är mer som att de väntar på något skall hända, en uppenbarelse möjligen. Alla lyssna på mörkrets ljud men framförallt med en spänd förväntan på att få höra att en lax skall göra sig till känna i sin vandring upp för älven. För det är just denna konung som vandringsmännen har bestämt träff med i denna berusande natts stillhet.

Snart kommer den behagande kaffedoften spridande från den svarta kitteln över elden och med den öppnas även vandringsmännens sinne upp för en kort stund. Nu kan man höra främmande tungemål som man aldrig hört förut, ljus och mörka röster - men alla talar tyst viskande som om man är rädd att störa allt det magiska utanför det slutna sällskapets ljusring vild lägerelden -för att så sakteligt åter gå till tystnadens vidunderliga kraft. Under den korta stund som kaffets kraft öppnade upp vandringsmännens tunga får man höra om främmande länder, fiskeplatser och fångster som man aldrig trott fans. Men åter infinner stunden av tystnad och lyssnande efter konungens vandring uppför älven.

När ljuset så sakteliga återkommer och dimman lättar vid denna vidunderliga plats vid älven, försvinner eller löses dessa vandringsmän upp – vänner för en natt. Man kan åter höra älvens kraft och mörkrets faror lämna en i samma hastighet som ljusets återkomst. Det är som att dessa vandringsmän aldrig har funnits och möjligen är det som så att det enbart var i mitt sinnes tankar de fans som en trygghet för mig i nattens mörker.

”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. Hören – något går och viskar, går och lockar mig och beder: Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt! Dan Andersson



  • Kommentarer(0)//www.laxfiskaren.se/#post199