Laxfiskaren

Laxfiskaren

Om den här sidan!

Laxfiskaren berättar fiskehistorier och ibland finns det sanning bakom dem.

laxen@laxfiskaren.se

En flugfiskares lycka

FiskehistorierSkapad av Kenneth ons, september 26, 2012 21:44:17

Vi flugfiskare är ett egendomligt släckte. Vi älskar att prata om vår hobby och hittar vi en likasinnad, som är villig att lyssna utan att avbryta oss, ja då är lyckan fulkomlig. Om det vi berätta är en färgad sanning har ingen betydelse för vem önskar höra en faktabok uppläsas. – hu vad tråkigt det måste vara. De första flugfiskarna i vårt land ansågs som en aning vrickade och snobbiga. Det här med att flugfisket är snobberi när det gäller fritidsfisket lever kvar än i dag och ärlig talat, inte är det rök utan eld om nu fisket enbart gäller att ta hem mat till barnen. Man förstår ju hur vår hobby flugfiske måste te sig för utomstående när en vuxen person hasar och smyger längst ett vattendrag, ofta krypande på alla fyra, bara för att fånga en ynka fisk som oftast i dag återutsätts. Särskilt som samma person några timmar tidigare eller efter fisketuren protestera å det vildaste för små enkla saker i hemmet, jobbet eller i mjölk affären.

Det finns en del pessimister som tror att flugfisket och framförallt flugbindandet sjunger på sista versen och att vår kära hobby är på väg att dö ut. Jag tror att dessa personer har helt fel och tror tvärt om att vår hobby har en ljus framtid. Hos dagens ungdomar spira ett nytt intresse för naturupplevelse och skapa glädje vilket vi i dag kan konstatera i vår fiskeklubb. Vi har aldrig tidigare haft glädjen av att ha så många fisketokiga ungdomar i fiskeklubben som nu och då skall man även betänka att dessa ungdomar kommer till klubben genom sitt brinnande fiskeintresse och en stor kamratskap, alltså inte genom någon reklamkampanj.

Många människor tror att vi flugfiskare är knäppta och svåra att förstå. Vi fiskar oftast i samma vatten och ibland har vi till och med döpt de fiskar som förekommer i vattendraget som min ”Kalle” i Norge. ”Kalle” var en stor öring som stod på samma plats år från år i samma vattendrag, han var stor och ståtlig och ytterst försiktig men ändå nyfiken när han sökte av sin matplats. Sin trygghet och sin viloplats hade han på motsatta sida under ett träd.” Kalle” hoppas jag lever än i dag om inte så lever han i mitt hjärta.

Många av oss sportfiskare talar ofta om de duktiga fiskare som nästan var dag vid deras fiske fångar de största fiskarna och får flest fångster, men vi glömmer nästan alltid hur många timmars väntan och arbete som denna fiskare har lagt ner på sina fiskar och till vilken kostnad.

Men i bland förekommer det personer som i jakten på laxen glömmer arbete, hem, barn och fru. Jag kallar denna typ av fiskare för ”laxnarkoman” . Jag har inget vetenskapligt belägg för mitt påstående men jag har genom åren träffat personer som helt enkelt strunta i allt enbart för att kunna fiska lax.

En person jag träffade i Gaula Norge var just en ”laxnarkoman” - jobb, kvinnor, alkohol och kamratskap var banlyst vid hans fiske vilket innebar att från att fisket öppnade vid älven till sista dagen var han vid älven och fiskade med sitt flugspö. Han var inte speciellt duktig laxfiskare och hans kläder, utrustning liksom hans flugor var gammal och utsliten men detta bekom inte denna ”laxnarkoman”. Likaså att det var det långt mellan hans fångster bekom honom inte ett dug – det var just laxfisket som var hans narkomani – väntan på hugget. Denna ”laxnarkoman” var en ytterst trevlig och hjälpsam person som var medveten om sin situation och sa många gånger att laxfisket för honom är en sjukdom som tillfälligt går över när älven fredas men bryter ut nästa år. Under resten av året jobbade han som brevbärare och tidningsbud ibland sexton timmar var dag så även lördag som söndag.

Andra ”laxnarkomaner” är mer av den utstuderade typen. För denna person gäller det att skaffa ett gratis fiske som ex. att han bli fisketillsyningsman, - försörjning löser han genom av staten och alla vi alla andra får stå för hans fioler genom arbetsmarknads bidrag, kurser mm. Denna i mina ögon ”laxnarkoman” är även i motsatt mot personen vid Gaula i Norge en ”laxparasit” som utnyttja alla i sin framfart vid älven. Just denna person är även direkt olämplig som fisketillsyningsman då han ser alla tillresa sportfiskare som ett fanstyg och agera så störande han kan mot dem som det är möjligt. Han vadar över älven framför fiskaren, han hindra fiskarna från att fiska i en pool. - Han springer före alla så mycket han kan enbart för att få största möjlighet till att fånga en fisk. Denna ”laxparasit” fiskar var stund han har med målet att andra skall tröttna på att besöka hans vatten. - Och det här med tid har han mycket av då ett hederligt arbete således inte gäller här. Regler om fångad mängd fisk och C&R gäller inte denna fisketillsyningsman utan allt som kommer i hans väg skall knackas och hem men skall sanningen fram blir det inte många under en säsong trots att han fiskar var dag. Även denna person har gammal utrustning, spö och rullar som han behjälpligt kan hantera men här förekommer i motsatt till personen i Gaula ingen trevlig, hjälpsam och kamratlig person. För denna person är en bra bil att glömma då de pengar han får från arbetsmarknadsbidrag inte räcker till denna utsvävning.

Visst finns det personer som redan vid sitt första kast får sitt livs fisk. En ren lyckoträff möjligen men jag avundas dem inte. Oftast fiskar de bara ännu en säsong och ger där efter upp då deras första kasts framgång vägra att upprepa sig. Skulle de ändå fortsätta som sportfiskare kommer alla deras fångster och framgångar, hur lyckliga de än är att alltid att förblekna vid jämförelsen med drömfisken.

För min del är det som så att min drömfisk alltid finns kvar och vänta i ån eller någon annan stans. Vist har jag tagit stor lax genom åren och vist har jag fångat lax på torr fluga men ändå min drömfisk finns kvar. Skulle en öring, lax eller en harr efter en kort, närmare bekantskap finna det svårt att acceptera situationen och klippa av förbindelsen med mig, ja nog skulle jag känna lite smärta och saknad i hjärtetrakten. Men lyckligtvis har jag fått uppleva så många lyckliga stunder vid mitt fiske och med mitt flugspö att det inte har någon betydelse om inte dessa drömmar blir verklighet denna gång.

Det som är märkligt med de fångster som jag mins i dag med glädje och de som jag fortsätter att drömma om - inte är de stora fiskar jag fångat utan just den specifik situation som fångsten gav mest upplevelse vid - och det mest märkliga är att det är just de fiskar som jag har missat är de som lever längst i min drömmas värld.

Genom åren som flugfiskare utvecklas vi och förhoppningsvis inte enbart skickligare att hantera ett flugspö utan vår inställning till flugfisket ändra även karaktär. Till att början var det enkelt, att över huvud taget att fånga en fisk. När detta äntligen lyckades blev målet att fånga så många som möjligt och när detta mål var uppfyllt var inställningen att jaga storleken – man blev en ”trofé fiskare” . När så åren går inser man efterhand att sportfiske inte har ett skvatt med att fånga en fisk eller storlek utan mer är som danskarna säger ett ”Lystfiske” – nöjesfiske – en glädje för hjärteroten. Nu inträffa det slutliga stadiet i flugfisket och det är när man värdera sina fiskedagar efter kriterierna – kamratskap, väder, miljö och vattendrag och där fångsten har en underordnad betydelse.

Några av mina finaste upplevelser jag har haft vid mitt fiske är när jag utan mitt flugspö i handen har hjälpt klubbens ungdomar vid deras fiske och visa vägen till deras drömfiske. Att få gå vid ett vatten med en ungdom och peka ut var de fina ståndplatserna är och hur han eller hon skall fiska och att vid dagens slut betrakta dessa ungdomar och deras fångster det går över alla minna egna fångster i livet.

Min största glädje i dag i mitt flugfiske är när jag får privilegierna att få fiska med mina söner eller min dotter – även här har mitt egna fiske nu av underordnad betydelse. Jag njuter var stund när jag vistas vid ett vatten med dem om att drömmen jag haft genom livet om dessa - minna härliga barn - nu är besannad . Min nya dröm är nu att de skall föra min stafettpinne flugfisket vidare till deras barn och även detta håller på att uppfyllas.



  • Kommentarer(0)//www.laxfiskaren.se/#post185