Laxfiskaren

Laxfiskaren

Om den här sidan!

Laxfiskaren berättar fiskehistorier och ibland finns det sanning bakom dem.

laxen@laxfiskaren.se

Det är här jag tillbringar minna generöst givna timmar.

FiskehistorierSkapad av Kenneth sön, januari 30, 2011 20:43:16

Jag har tagit mig ut i den lilla fåran under buskaget på andra sidan, det är inte lätt att få ut flugan till den lilla stenen där öringen alltid har sin ståndplats med en massa buskar och sly bakom mig som förhindra allt vad överhandskast heter. Smygande på huk i det grunda vattnet lägger jag ut den lilla egen komponerade torrflugan. Med ett rollkast får jag ut den väl infettade flugan uppströms och låter den drifta ner mot stenen och den förmodade öringen. Det stramar till i linan och en öring skvätter till i ytan med min fluga i munnen. Kampen blir inte långvarig och med mitt lilla klass 3-spö känns den lilla öringen riktigt stridig vilket förhöjer kampen. Öringen beundras ett par sekunder och efter att jag tagit bort den hullinglösa kroken återfår den snart friheten och simma med en tjurig blick ner för älven. Jag lyfter på kepsen och önskar den lycka till och hoppas att vi möts igen någon gång i framtiden.


Jag lyfter blicken från den lilla fåran och ser längre ner för ån ett nytt vak vilket på nytt ökar pulsen hos mig. Genast knyter jag på en liten gul forsslända och banar mig väg genom al och vide för att komma i en bra position där jag kan komma åt att presentar flugan för öringen. Knäsittande på land ser jag hur öringen går upp igen efter något matnyttigt på vattenytan dock struntar han blankt i min egen komponerade gula forsslända – den som i annat fall bruka lura de flesta öringar i detta vattendrag. Det är en vacker syn att se dessa små bäcköringar söka föda i de små blankstryken vattendraget har.

Fisken visar sig igen och jag kastar min fluga strax ovanför fisken. Flugan driver så vackert förbi platsen där fisken visade sig senast och kommer mot mig i en lugn flyt samtidigt som jag tar hem lite lina efterhand som flugan närmar sig mig.


Fisken verkar strunta i min fluga, kanske har jag skrämt honom, kanske är det fel fluga. På med en ny fluga – denna gång en ljus brun liten sak som aldrig slår fel. Åter lägger jag ut en väl infettad vacker skapelse på rätt plats som även den fiskar vackert efter hand som den driftar ned mot mig utan att något händer mer än fisken går upp några centimeter ovanför flugan och tar något matnyttigt.

Efter en stunds och åtskilliga kast ger jag upp. Jag sätter mig ner och tar fram lite kaffe och en bulle, medan jag håller uppsikt över platsen och njuter i vårsolen. Där var han uppe igen, men jag låter den vara i fred i hans sökande efter mattnyttigt samtidigt som jag tar en ny kopp kaffet och njuter av koltrastens lekande sång från grantoppen på andra sidan bäcken.

Som jag sitter går tankarna naturligt till alla de gånger jag har varit här vid detta vackra lilla vattendrag och fiskat efter dessa skygga öringar. Jag kan inte skryta med några stora fångster men vist har det blivit en eller annan öring som genom åren har följt med hem. Men nu på äldre dar har det liksom inte varit tal om att ta upp dessa öringar utan nu är fisket helt inriktat på C & R med hullinglös krok. Det här med att ta hem fisk är numera inte så viktigt längre.


Medan jag sitter och filosoferar om bäckens framtid kommer en strömstare och slår sig ner på en sten vid andra stranden. Strömstaren är en otroligt vacker fågel som sitter längst ut på en liten sten vid strömkanten. Han har förmodligen inte sett mig eller så struntar han i mig, där han sitter och guppar upp och ned och kvittrar till ibland. Plötsligt dyker han ner i vattnet och tar för sig av alla de godsaker som bäcken har att erbjuda. Han kommer upp igen med näbben full av husmask för att sedan flyga vidare, förmodligen till sin hona som ligger på ägg någonstans uppe efter bäcken. Kanske har han bo under den gamla bron i år också.

Som jag sitter går tanken till kungsfiskaren som alltid bruka komma flygande längst ån likt en stridsflygare – rak sträckning med snabba sidförändringar. Jag kommer på att jag inte har set denna vackra fågel i år och undra om han har klarat den kalla vinter som gick. Jag hoppas att han hade förstånd att flytta till varmare breddgrader och att han åter skall visa sig här då han liksom är en del av mitt fiske.


Öringen har slutat vaka och solen är på väg ner och även om det är en varm försommardag känns det som att nu får fisken och naturen vara i fred för mig - jag tar spöet i handen och beger mig hem efter en fantastisk fiskedag vid den lilla bäcken.

Ja inte var det mycket fisk jag kom hem med till frugan men desto mer var det med livskraft efter de timmar jag tillbringade vid detta lilla vackra vattendrag i sprudlande grönska. Jag har turen att min herre ger mig 8760 timmar vart år att använda efter eget huvud och jag tycker om att använda så många av dessa som möjligt med min kamrat flugspöet vid ett vatten eller med minna kamrater i klubbstugan samt några timmar över mitt bindstäd. Det är här jag tillbringar minna generöst givna timmar.



  • Kommentarer(0)//www.laxfiskaren.se/#post129